Petite's

Hej!

 

Ja, nu försöker jag allt jag kan att ta reda på så mycket jag kommer över för att försäkra mig om att jag har koll på läget gällande detta. Men det man hela tiden läser är ju att ingen förlossning är den andra lik. Knepigt, hur ska jag då kunna förbereda mig? :/

 

Det verkar som om lugn, andning, tillit till kropp och barnmorska är det som är viktigast! Jag antar att detta kommer naturligt om man har lite koll på förloppets gång. 

 

Jag hoppas att det kommer bli som när jag opererade ut min första tand. Jag hann bara tänka "undrar när dem ska börja" och vips sa dem "nu är det klart". Tänk, kanske får jag en sån drömförlossning där jag hela tiden tänker att smärtan blir värre, och att den aldrig blir det. Utan att jag lyckas hålla ut och belöningen kommer snabbt.

 

Ok, förlossning är en sak. Men sen då? Då har vi bebis. Vi är föräldrar. En mamma och pappa föds i samma stund. Vad händer sen? Hur ska amningen gå? Kommer jag kunna amma ens? Ja, detta kanske man mindre kan förbereda sig på. På sjukhuset omger man sig ju ändå med människor som gjort det flera gånger. Jag och min sambo har definitivt inte uppfostrat/tagit hand om en bebis (vår bebis) flera gånger. Så, det blir spännande... men vi ska klara det. Vi är ett bra team! Jag är inte så orolig. Mest förväntansfull och även inställd på en tid som inte känns så rolig alla gånger. Men förhoppningsvis känner jag ändå en glädje mitt bland sömnlöshet och de primitiva behoven.